2011.03.23 - 2012.05.26

Detta blir det sista inlägg jag skriver i denna blogg.

Driva blev i lördags påkörd och omkom hastigt. Hon är så fruktansvärt saknad.

Driva var en speciell hund, hon var mer än en hund, hon var Marie's och min kärlekshund. Hon kom till oss 21a maj 2011 och vi grät när vi väntade på henne på Nynäshamns båtterminal och vi gråter idag.
Hon har under detta år fått en så otroligt stor plats i våra hjärtan. Så svårt att få ner hennes betydelse här men jag ska försöka.

Hon var så klok trots sin ringa ålder, hon lärde sig så lätt men inte för mycket pga oss. Vi skämde bort henne något så otroligt mycket vilken jag är Så glad för idag. Hade precis lärt sig 'Ligg' men hon kunde så mycket annat.

Hon ville alltid sova med oss på nätterna och då låg hon alltid på våra kuddar ovanför eller mellan våra huvud. Ja, ibland även På huvudena vilket fick mig att bli galen. Hon puffade upp täckena för att få varmt och skönt så vi vågade knappt röra oss på nätterna.  Det var underbart. Hon väckte oss alltid med antingen att göra bomben på våra bröst eller varma slickningar på armarna, händerna, öronen, näsan eller kinden.
På dagarna när hon ville vila sig så sökte hon sig till en plats på golvet där solen sken. Våran lilla soldyrkare.

Driva våran cirkushund. Du var den bästa!

Robert hälsar att han saknar dina kärleksfulla nyp i magen och runt nacken.
Ingo tittar efter dig när vi är ute och ibland vissa stunder inomhus. Han var med när du fick din begravning så han vet ju men han har lika svårt att förstå som oss.

~Älskar dig min lilla Beagle~

''Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...''